vaktf a. or m. [ ucitaM bahu vakti , vactfc ] 1 Speaking, talking, a speaker. 2 Eloquent, an orator; apriyasya ca paTyasya vaktA SrotA ca durlaBaH Rām. ; kiM karizvaMti vaktAraH SrotA yatra na vidyate ; dardurA yatra vaktArastatra mOnaM hi SoBanaM Subhāṣ. 3 A teacher, an expounder. 4 A learned or wise man in general. 5 Honest, sincere.