jihmIkaroti
jihmīkaroti (to jihma , q.v. , in both its BHS senses), ( 1 ) obscures, makes ( esp. something normally bright to appear) dark or dull : bhagavantaṃ … sūryasahasrātirekayā prabhayā sarvaparṣanmaṇḍalaṃ °kurvantam … dṛṣṭvā RP 2.16 ; (sarvamāramaṇḍalāni) °kurvamāṇān (to pres. kurvate) Gv 87.5 ; sarvamārabhavanāni jihmīkṛtya (text jihvī°) Mmk 7.20 , and (°bhavanaṃ) 78.16 ; ppp. °kṛta (various forms), with mārabhavanāni LV 300.9 ( cf. 296.16 , s.v. jihma ); of Māraʼs host, 316.10 ; ābharaṇāni 122.3 ; jihmīkṛta (so mss. , Lefm. em. jihmi°) candrasūryā 354.18 ( vs ); (candrasūryau …) tayā prabhayā te 'pi jihmīkṛtau nāvabhāsyante niṣprabhāṇi ca bhavanti Mmk 78.17 ; fig. eclipsed, overshadowed , jihmīkṛta (so mss. , Lefm. em. jihmi°) śakrabrahmā (by the Bodhisattva) LV 354.2 ( vs ); ( 2 ) disappoints ( lit. darkens, makes dull ; cf. jihmīkaraṇa , 2); ppp. °kṛta, disappointed, despondent, overcome : °kṛtaḥ Mvy 5200 = Tib. (among various renderings) spa skoṅs pa , despondent , or zil gyis non pa , overcome . Cf. prec. and next.