aBicar
aBi-√ car ( Ved. Inf. aBi/-carita-vE/ , TBr. , and aBi-caritos , Kāṭh. ; cf. Pāṇ. iii, 4, 13 , Sch. ) to act wrongly towards any one; to be faithless (as a wife); to charm, enchant, bewitch, RV. x, 34, 14 ( Subj. 2. pl. -caratA Bi/ ), AV. &c.; pUrvA BicaritA ( f. perf. Pass. p. ) = pUrva-dig-gA-minI , R. i, 34, 10.