bite
Ḍasati (and ḍaṃsati) [cf. Sanskrit daśati and daṃśati, Greek δάκνω, Old High German zaṅga, Anglo-Saxon tonge, English tong] to bite (especially of flies, snakes, scorpions, etc.), present ḍasati M I 519; potential ḍaseyya M I 133; A III 101 = IV 320 (where ḍaṃs°) and ḍaṃseyya A III 306; present participle ḍasamāna Ja I 265 (gīvāya); future ḍaṃsayissāmi Ja VI 193 (v.l. ḍass°); preterit aḍaṃsi Vv 80 8 (= Sanskrit adāṅkṣīt), ḍaṃsi Pv-a 62 and ḍasi Ja I 502; Dhp-a II 258; infinitive ḍasituṃ Ja I 265; gerund ḍasitvā Ja I 222; II 102; III 52, 538; Dhp-a I 358. — Pp. daṭṭha; cf. also dāṭhā and saṇḍāsa.
(ḍaṃ + sa), 咬。【過】 ḍasi。【過分】 ḍaṭṭha。【現分】 ḍasanta, ḍasamāna。【獨】 ḍasitvā。
(pr, pr) bites; stings Construction: ḍasa + ti